Recension av Brother P-touch PT-1960

PT-1960 är en äldre stationär etikettskrivare för den som vill ha både ett fysiskt tangentbord och möjlighet att skapa etiketter på en dator. Det är den avgörande skillnaden jämfört med en enkel handhållen modell: du kan skriva på maskinen eller använda Brothers äldre arbetsflöde med P-touch Editor/Quick Editor via USB. Den äldre guiden dokumenterar dock en Windowsmiljö från 98 till XP-eran och fastställer inte kompatibilitet med ett operativsystem som fortfarande stöds. Betrakta datoranslutningen som en användbar äldre funktion bara om du kan kontrollera att programvaran fungerar med den dator du tänker använda.

Ett stationärt tangentbord och en daterad PC-väg

Brothers amerikanska produktbeskrivning kallar PT-1960 ett USB-redo stationärt system, och den gemensamma guiden PT-1950/1960 visar ett QWERTY-tangentbord i full storlek, en tvåradig LCD-skärm, en USB-port och en kontakt för nätadapter. Med det lokala tangentbordet behöver du inte en telefon för att skriva en kort etikett. För längre layouter beskriver manualen P-touch Editor och Quick Editor på dator; den anger också att programvaran ska installeras innan USB-kabeln ansluts. Det är ett omständligare arbetsflöde än att öppna en modern mobilapp, och Windows-kraven i guiden är så gamla att du inte bör utgå från att programvaran stöds i dag.

Uppgifterna om skärm och rader är inte helt samstämmiga i Brothers egna källor. Användarguiden beskriver två rader med nio tecken, medan specifikationstabellen på supportsidan anger tio tecken gånger två rader. Mer betydelsefullt är att produktbeskrivningen och specifikationerna på supportsidan anger upp till fem utskrivna rader, medan den aktuella sidans tekniska tabell anger två. Jag skulle inte välja den här modellen om du behöver ett visst antal tecken på skärmen eller utskrift på fem rader; kontrollera en fungerande maskin och rätt manual innan du förlitar dig på de gränserna.

Kassettfamiljen är viktigare än den angivna maxbredden

Den här maskinen skriver ut laminerade etiketter med termotransfer. Den amerikanska sidan för Brother beskriver ett allmänt intervall på 6–18 mm, men den aktuella tekniska tabellen listar bara TZe-kassetter på 3.5, 6, 9 och 12 mm. Den äldre gemensamma guiden utgår från ursprunglig TZ-tejp och listar 6, 9, 12 och 18 mm, medan supportsidan med specifikationer för Brother grupperar TZ/TZe och anger de fyra bredare storlekarna. Det är inte skäl att anta att alla kassett- och breddkombinationer är utbytbara. I synnerhet uppfyller PT-1960 inte ett oumbärligt krav på 18 mm TZe utifrån de uppgifter jag kunnat få att stämma överens: TZe-tabellen på den exakta sidan slutar vid 12 mm. Om du redan äger en viss kassett ska du jämföra dess kod med maskinens exakta instruktioner i stället för att förlita dig på ett familjenamn eller det bredare intervallet i beskrivningen.

Samma åtskillnad gäller utskriftskapaciteten. Brother anger en maximal utskriftshöjd på 15.8 mm i sina specifikationer på supportsidan, och guiden stöder etiketter i brett format, men det innebär inte att maskinen skriver ut i fullfärg eller automatiskt kan göra texten större på smal tejp. Det är en konventionell etikettskrivare för text och formatering, inte en fotoskrivare. För färgbilder, eller om fullfärgsutskrift är ett måste, är detta fel produktkategori.

Förbehåll kring skärning, strömförsörjning och paketets innehåll

Brother anger att maskinen har en automatisk tejpskärare, vilket är praktiskt för vanliga etiketter och flera kopior. Guiden gör ett viktigt undantag: datorns läge för kedjeutskrift minskar marginalerna men stänger av den automatiska skärningen, så du måste ge ett sista kommando för matning och skärning. Om du förväntar dig att varje etikett i en sammanhängande utskrift ska skäras automatiskt är den skillnaden i arbetsflöde viktig. Det här är inte en maskin utan skärare, men PC-läget fungerar inte på samma sätt som ett vanligt jobb med en enda etikett.

Guiden och specifikationerna anger sex alkaliska AA-batterier eller en nätadapter; de dokumenterar inte något uppladdningsbart batteripaket. Uppgifterna om adaptermodell skiljer sig åt mellan Brothers källor (den gemensamma guiden anger AD-24, medan supporttabellen anger AD-60), så kontrollera märkningen på en eventuell begagnad adapter och den exakta enheten innan du ansluter den. Det går inte heller att utgå från att allt ingår: Brothers amerikanska produktsida anger att PT-1960 levererades med en adapter, USB-kabel och bärväska, och supporttabellen listar en kabel och en väska, men den äldre guiden säger att USB-kabeln inte ingår. Det här är observerade tillverkaruppgifter för en utgången modell, inte en garanti för innehållet i en begagnad annons eller ett aktuellt paket.

Vem bör välja något annat?

PT-1960 är ett rimligt äldre alternativ om du värdesätter det fysiska QWERTY-tangentbordet, vill ha en automatisk skärare för vanliga jobb och har säkerställt att rätt TZ- eller TZe-kassett går att få tag på. Den är mindre lämplig om du behöver smidighet med en app, ett modernt datorflöde med bekräftat stöd, ett uppladdningsbart batteri eller en väldokumenterad TZe-väg för 18 mm. En aktuell Brother PT-D610BT är en mer relevant jämförelse om du vill ha dokumenterade mobil-/USB-alternativ och TZe-bredder upp till 24 mm; det är en annan produkt, inte en kassettprofil som kan ersätta den här äldre maskinens. Om du främst vill skriva direkt på enheten och använda ett enklare, modernt TZe-flöde kan du i stället jämföra med en aktuell tangentbordsmodell som PT-D410.

Eftersom Brother markerar PT-1960 som utgången bör du bedöma själva enheten, skäraren, tangentbordet, kontakterna och kassetten innan du köper begagnat. Kontrollera att adaptern och programvaran faktiskt finns med, och utgå inte från att äldre Windows-program fungerar på dagens datorer. Den här recensionen är mest användbar som vägledning om modellens dokumenterade användningssätt och begränsningar, inte som en rekommendation att köpa en obekräftad äldre enhet.